31/5
Kl 15 sätts gelen på livmodertappen för att den ska mjukna upp. Det är nu väntan börjar med CTG i omgångar och molvärkar som kommer och går. Lite jobbiga sammandragningar.
När kl närmar sig 23 är det dags att sova och jag får sovmorfin, bricanyl och nån tablett till. Sen sover jag som en prinsessa till kl 7. Och då börjar nya ctg-turer.
1/6
Kl 15 Blir jag undersökt och blir mäkta förvånad över att det inte hänt ett jäkla skit men beslut om att sätta ballong görs och det var mindre trevligt.
Vandrar runt lite med mannen på sjukhuset och kl 16 görs en ny kurva.
Blir kissnöddig och får hjälp av gubben att ta mig upp ur sängen då jag har haft onda sammandrgningar.
Jag tycker det känns lite underligt när jag ska resa på mig och mycket riktigt så kommer en ballong utfarande.
Vi ska nog ner till förlossningen nu säger jag...
17:30 är vi på förlossningen där jag blir mött av en rätt intressant kvinna (Birgitta) som jobbar på auroramottagningen. Birgitta emlar upp min rygg inför EDA:n och kallar sedan på narkosläkare Sune (Hur rolig som helst)
Han påbörjar läggningen och på första försöket hamnar den på en nerv som styr höger ben...
Han säger åt mig att andas lustgas och när jag blivit lagom groggy hamnar EDA:n helt rätt. Sedan tar man hinnorna och ca 1 liter fostervatten rinner ut.
Det är inte alltid man kan sitta och äta i fullt värkarbete.
Runt 22 känner jag att det gör ont trots eda och det visar sig att livmodertappen håller på att utplånas.Jag har nu fått en ny barnmorska (Anne-Marie) från Aurora. Nämligen samma som jag hade när jag gick på samtal där. Lyckan är total
Hon säger åt mig att ställe mig upp för att hjälpa bebisen ner lite och självklart OM jag får min bästa kompis med mig... Lustgasen så klart
Lyssnar på Bandit rock och rullar på höfterna för det var ju tydligen sexigt...
2/6-2011
Kl ca 00
Nu får jag hoppa ner i sängen igen och nu är det bara flikar kvar... Vid varje värk hjälper Anne-Marie mig att få undan dessa.
När kl är ca 01:15 ändrar värkarna karaktär och nu börjar jag krysta helt omedvetet och kl 01:33 föds en riktig liten trollunge...
En alldeles perfekt liten kille (som är en kopia av sin far och sin storebror) som heter Loke. Han var hela 50 cm lång och vägde mäktiga 3070 gr.
En ganska stor kille med tanke på att han är två veckor för tidig.
Själva förlossningen var helt okomplicerad men efter började det spåra ur lite...
Jag förlorade en massa blod. Lite mer än 1,7 liter och de kunde inte hitta vart ifrån det kom. Hade inga bristningar eller var trasig på något synligt sätt.
Blev lagd med dropp och en tuss med adrenalin och fick stanna på förlossningen till sen eftermiddag.
Jag har fått order om att äta järntabletter (varannan dag ska jag äta två) till efterkontrollen och kontrollera HB-värdet vid besök till BVC.
Men annars mår vi bara bra. Jag är trött och lite yr av mig. Blir lätt andfådd men jag hoppas det ger med sig snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar